Ödet

Är det naivt att tro på ödet? Att tro att allt händer av en anledning? Att allt inte bara är tillfälligheter?
Jag har nog alltid mer eller mindre trott på ödet. Jag kan inte tro att saker och ting bara händer av slump. Det måste väl finnas nån mening med det.
Diskuterade det med S och kan inte riktigt få det ur huvudet nu.
Jag träffade inte honom av en slump.
Det var meningen.
Ödet.


//L

Gregli

Lee-Britt är inte jättebra på svenska. Ni minns Lee-Britt, hon som var med i första säsongen av svenska Paradise hotel. Och varför hade hon med den gigantiska piskan? Lina och jag håller på att se första säsongen nu. Snart kommer Martin Synnerö in i spelet. Det ser vi med glädje fram emot.

Men nu Talent.

Arvid hörde av sig just. Det är alltså inte kört, så Jenny, skratta inte.

Romantik för milkyfaces

Idag är en regnig dag. Det är ganska skönt. Det finns inte energi i överflöd i vår lägenhet just nu. Efter två korta nätter är både Jozzy och jag ganska slitna och finner stor glädje i att bänka oss i soffan och titta på fåniga filmer.
Vi har just sett en film som handlade om två människor som blev kära i varandra trots att det inte ansågs lämpligt. Det låter bekant på något sätt. Hmm... Det slutade lyckligt, såklart, och vi grät floder. Okej, vi grät inte. Men det var en fin film. Something new, hette den. Den är mycket passande en dag som denna, en dag då man känner sig lite smått förälskad och kanske inte har den mest aktiva hjärnaktiviteten.


Idag är en dag då jag vill ligga i sängen med någon jag tycker riktigt mycket om och bara kramas. En regnig dag då jag vill känna mig omtyckt.

Jozzy vill inte gosa med mig. Jag kan inte förstå vad jag gör fel.


Klockan är sju och vi har inte ätit middag än. Ingen är ju förvånad, men det är kanske dags att inta någon form av föda. (Popcorn räknas inte...)


Ps. Jozzy har fortfarande inte svarat på läckerbitens meddelande. Jag anser att hon är en mes. Haha!

Älska

"Det är omöjligt att älska och vara förnuftig på samma gång"

-Francis Bacon (1561-1626)

NEJ NEJ NEJ

I dag ska jag be Lina skjuta mig. Jag hoppas att det tar sjukt. Det förtjänar jag. Jag ska plågas.

Ni vet vad det handlar om. Arvid.

"Tuu meille"

Jodå, det blev en riktigt intressant kväll igår. Hade förfest här med diverse trevliga typer. Det var en riktigt bra förfest, trots att jag bara drack battery och ett glas vin. Sedan drog vi ut mot krogen. Det enda jag ville få ut av kvällen var att få dansa och det gjorde jag minsann. Oj, vad roligt det var.
Jag stannade inte hela natten, dock hände en del spännande saker efter att jag gått hem. Jose hade bjudit hit en liten läckerbit till bartender, men när han skickade meddelande efter att han slutat jobba hade hon somnat. Idag skrattar vi åt henne för hennes otroliga dumhet. Tydligen funkar det att skriva "Tuu meille" på kvittot vid baren. Bara man hålls vaken. Haha!

UNDERBART!

Piff i målbrottet

Det är något skrämmande med en 19-årig tjej som står och diskar samtidigt som hon har en mycket meningsfull diskussion med sin låtsaskompis Piff. Jag är lite orolig, faktiskt. Man vet aldrig vad som kan hända. Helt plötsligt kan hon vakna mitt i natten och få för sig att kväva mig i sömnen. Vem vet, detta kan vara min sista kväll i livet.

Jag har absolut inte tid att sitta här. Mitt hår är blött och jag är inte klädd. Om en timme är våra gäster här och jag måste hinna till affären före det. Det blir snart panik.


Over and out.


//L

En viktig dag

Idag är det lördag. Det är vanligtvis en dag som vi spenderar på stan. Dock inte idag. Vi har fortfarande inte lämnat lägenheten. Det är lite sjukt. Men man hittar så mycket intressant på YouTube. T.ex. sexåriga flickor som sjunger Over the rainbow så vackert att man bara vill gråta, dansscener ur diverse filmer och Hitlers tal. Fråga mig inte varför, jag hade bara lust att lyssna på honom en stund. Ingen anledning att oroa sig, jag har fortfarande kvar allt hår, har inte börjat gå omkring i kängor och inga hakkors syns till. I slutändan fann jag honom ganska otrevlig och han var minsann ingen fröjd för ögat.
Det har varit en ganska skön dag, Josefine och jag har skrattat mycket. Men snart är det nog dags att göra sig i ordning, det är ju barty här ikväll, som alla andra lördagar.


Are you the favorite person of anybody?
Så stod det just på YouTube.
Intressant fråga.
Mina två favoritpersoner just nu:Josefine och S.(aka Kimmo :P )


Om fem dagar far jag hem. Det skall bli kul.
Jag saknar S.


Då är det fest med Anna. Jeps!


Nu skall jag slänga in mig själv i duschen!


Ha en trevlig kväll, festa lugnt!


//L

Fantastiskt

Har hon något annat hon bara måste tala om för oss?

Ps. Köp hennes tröja på www.comboutique.com/shop/homeboutique-23747.html

Ingenting

Det finns ingenting att berätta. Absolut ingenting. Förutom att vi snart ska på promenad och i kväll är det barty hos oss.

Lina, han ska bli min vän. Det har jag bestämt. (Det som inte kan sägas högt kan skrivas i bloggen)

Jozzy

Schulmans veckobrev

Calle har bombhotat oss och hotat oss med att sprätta upp oss som små äckliga jävla fiskar om vi inte ber 10 vänner skriva upp sig för att få hans veckobrev. Så gör det kära läsare. För Calles skull och för att vi ska få fortsätta leva. Snälla.
Maila till: calle@schulmangruppen.se

R.I.P Christina Månsdotter

Varje dag när vi cyklar förbi domkyrkan står flertalet turister (ofta japanska) och fotograferar den. Vi har aldrig riktit förstått vad som är så speciellt med den. Det är ju i princip bara en jättestor grå sten med en dörr. Vi bestämde oss hur som helst för att se kyrkan från insidan. Den var lika grå på insidan som på utsidan, men ändå ganska vacker. Jag vill dock ge ett minus för den döda människan i den svarta kistan. Christina Månsdotter eller vad hon nu hette. Som tur var kände jag ingen liklukt fastän hon har varit död i 400 år. Det är bra. Lina påstår att det inte finns någon kropp i kistan. Det tror jag inte på alls. Vad skulle det vara för mening med att ha en tom kista i kyrkan? Det är ungefär lika meningslöst som att ha en tom ketchupflaska i kyskåpet. Det skulle Lina och jag aldrig ha. Ännu mindre två tomma ketchupflaskor. Nej nej, det skulle aldrig falla oss in.


En japansk turist vid kyrkoporten.


Josefine

Jag - dominant?

Jag har nyss tagit ett personlighetstest. Det var ett trevligt litet test som jag tyckte stämde rätt bra. Bland annat blev resultatet att jag är en person som tycker om att prata med andra människor, att jag värdesätter känslosamhet och att jag tycker om att ha ordning och reda på saker och ting. MEN! Sedan stod det att jag snabbt värderar andra människor, vilket får andra att tycka att jag är litet dominant. VA? Jag är väl ingen dominant människa? Blev alldeles fundersam nu... Försöker desperat tänka ut vilken fråga jag svarade på där det gick så snett.

Motsatsen till dominant är undergiven. Jag undrar om inte undergiven egentligen passar bättre på mig?!

Detta gjorde mig verkligen mycket nedstämd.


Är dock glad över träningspasset. Det är helt fantastiskt hur skönt det kan vara att svettas lite ibland!


Nu skall jag ta ett annat personlighetstest. Om även detta resultat blir konstigt får ni veta sedan!


Jag är INTE dominant. Urk!


// L

Att sponga

Som svenskastuderande ser vi det som vårt ansvar att utveckla det svenska språket. Därför har vi nu tagit fram två nya ord. Verbet att sponga och substantivet spongare. Spongare kommer från engelskans Sponge Bob Sandwich Maker. Att sponga betyder att man tillreder en delikat smörgås i denna manick. Spongaren används flitigt i vårt hem och uttrycket "att sponga" används dagligen. Inom snar framtid kommer de nya orden att användas i varje hem i Sverige och Svenskfinland. Dock kräver det att varje hushåll innehar en spongare, vilket vi ser som en självklarhet.


Skönt med ledig dag. Klockan är snart ett och jag har inte ens klätt på mig än.
Skall snart iväg och träna med syrran. Skall bli så skönt att göra någonting vettigt. Min kropp mår illa av allt stillasittande.


Det är helg. Ikväll skall vi på bio och se Disturbia. Som jag har längtat efter den filmen. Skall bli jätteskoj!




L

Höst

Parken vid Kaskisgatan är vacker.

?

Varför slänger någon ett par boxers på skolgården? Varför? Vi hade inget annat val
än att fotografera dem:



10 meter bort möts vi av detta:



2 par till. Någon hade satt ut ett spår av boxers. Varför vet vi inte. Plötsligt kom en flicka, plockade upp båda paren och satte dem i sin väska. Mycket märkligt.

I Åbo händer konstiga saker.

Ytterst normalt

En väldigt vanlig dag håller på att lida mot sitt slut.
Idag har jag inte gjort speciellt mycket. Varit i skolan, handlat, nördat på datorn, pluggat och nu varit på till syrran på saft och pratstund. Det var trevligt. Vi träffas lite sorgligt sällan med tanke på att hon bara bor ett kvarter bort. Jag måste skärpa mig.

Jose och jag åt romantisk middag idag. Vi hade levande ljus och allt. Jag vet inte riktigt varför, det kändes bara som en bra idé. Det var mysigt. Vi är ganska gulliga ibland, Jose och jag.

Idag skulle vi ju vara normala. Det har gått ganska bra, faktiskt. Det kan bero på att varken Jossan eller jag är riktigt i skick. Jag är ganska säker på att galenskaperna fortsätter så fort vi tillfrisknar.


Jag blev så arg i skolan idag. Jag hade något riktigt smart att säga då vi diskuterade en artikel på språkvården. Men naturligtvis kom klassens besserwisser och sa det före jag hann öppna trynet ens. Jag funderar nu ut ett lämpligt straff åt henne. Det enda jag kan komma på som ens kan komma nära tillräckligt plågsamt är elektriska stolen. Jag skall fundera lite till.


Nää, nu ger jag upp. Hjärnan är mörk och tyst. Den har sagt "tack för idag" och somnat. Snart gör resten av mig detsamma.


Godnatt på er!

Här bor vi.

Vi har det fint här i Åbo.

Rastlös in the city

Jose har pratat om jul sedan hon vaknade och jag måste erkänna att efter att ha sett några avsnitt av Sunes jul så längtar jag också till jul. Jag vill pynta lägenheten, köpa julklappa och lyssna på Antti Tuiskus eller Celine Dions julskiva samtidigt som jag sitter och myser i soffan med med levande ljus i hela lägenheten. Det kommer att bli mysigt. Åbo är vackert på vintern. Jag längtar.

Angående Sune. Om jag någonsin får en pojke skall han inte vara som Sune. Dock skall han vara som Håkan. Han är ett mästerverk! Jag blir alldeles varm inombords av att tänka på honom och titta på honom. Jo, han måste vara något av det bästa någon människa någonsin uppfunnit. Vi är Anders Jakobsson och Sören Olsson evigt tacksamma för detta lilla glädjeämne!

Jag känner mig rastlös. Jag har ingenting att göra, inga läxor att laga och knappt någonting att läsa. (Okej, det sista var en lögn.) Nu skall jag i alla fall äta lunch och någon gång sent i eftermiddag skall jag dricka saft med min syster. Men jag har ungefär fem timmar att göra av med före det. Nåväl, det ordnar sig.


Lönnen utanför vårt vardagsrumsfönster blir bara finare och finare. Hösten är inte helt fel ändå. :)

Alla älskar Rudolf

God jul!

I morse försökte jag komma på en enda vettig anledning till att gå till skolan. Jag kom inte på någon. Jag stannade hemma.

I dag är det julafton hemma hos oss. Lina laddar ner julmusik och jag håller på att tillreda en utsökt julmiddag. När Lina kommer hem från skolan skall skinkan stå färdig på bordet och julgranen skall vara pyntad. Jag har två timmar på mig. Dags att sätta igång.

God jul och gott nytt år!

Ps. Jenny, GRATULIS!

Josefine

Efter att ha vilat ögonen på den alltid lika fagre Wentworth Miller i en timme befinner Josefine och jag oss i ett dilemma. Vad händer nu? Skall vi gå till sängs? Skall vi se en film? Eller skall Josefine faktiskt göra språkvårds-läxan? Här i livet tvingas vi ofta göra svåra val. För tillfället måste jag till exempel välja om jag skall låta Jose sitta och smaska på en morot i mitt öra eller om jag skall låsa ut henne på balkongen tills moroten är uppäten. Det är inte lätt. Men med tanke på hennes tidigare beteende denna afton tror jag att jag väljer alternativ 2.

Vi hade en trevlig stund med Timo. Vi drack kaffe och åt äppelkakan, som var god, trots att den var köpt. Timo sa att vi är underhållande. Ändå funderar vi på om det kanske vore en god idé att börja bete sig lite mer normalt. Det kan bli lite tråkigare, men vi kanske framstår som klokare och vettigare. Imorgon skall vi göra ett försök. Vi skall vara normala hela dagen och se om det passar oss.


Jose tyckte idag att jag borde bli tillsammans med mitt ex igen. Det tycker inte jag. Han är mycket trevlig och söt. Men jag är kär i någon annan. Japp, så är det.

Nu lägger jag av för idag.


So long!

// L

En annorlunda dag

Tjaa, vi var ju så deprimerade efter Calle-nyheten att vi snabbt insåg att det enda som kunde lindra smärtan var lite tröstshopping. Så vi spenderade några timmar på stan. Dock shoppade vi ganska vettigt, tycker jag.
Sen fick vi ett samtal från en vän på båten, som meddelande att han och hans sällskap tänkte komma och hälsa på oss då de kom i land. Vi städade upp och fixade, men ingen kom. Inte helt förvånande, med tanke på att promillehalten kan uppskattas till ungefär 5. Inte bra. Nu ringde vännen och meddelade att han glömt att stanna i Åbo och nu satt i en buss i Rauma. Underbart! Vi skrattade.
Men snart kommer vår vän Timo på kaffe. Jag har lovat honom kaffe. Jag skulle ju baka, men det blev så bråttom med allting att det blev en köpt äppelkaka. Man får ju skämmas. Nästa gång han kommer på besök skall jag ha hembakt.

Idag blev vi lite upprörda. Vi cyklade på trottoaren, som vanligt. Helt plötsligt hamnade vi bakom ett gammalt par som upptog precis hela trottoaren. Jag plingade lite på ringklockan så att de skulle förstå att någon försökte komma förbi. Jag försökte mig till och med på ett leende åt dem då de vände sig om. Men vad får man tillbaka? Jo, en sur gubbe som frågar om man fortfarande är tolv år och menar att man inte får cykla på trottoaren. Jag ville stanna och skrika:"Gå på en av Åbos livligast trafikerade vägar själv då, gubbjävel. Jag vill gärna leva ett tag till och därför håller jag mig till trottoaren."
Man pratar om att dagens ungdom inte visar nån respekt mot de äldre, men varför skulle vi? Hur mycket respekt visar de oss? Ingen alls. De tror bara att de har rätt att gnälla om allting för att de levt lite längre. Så funkar det inte i min värld.

Nu skall jag läsa lite språkvetenskap. Det kommer att bli brutalt spännande. Not!


// Lina

Sorg, fortsättning

Jag måste naturligtvis understöda Josefine i hennes förra inlägg.
Det är svårt att gå vidare utan en så stark ledstjärna som Calle.
Vi älskar honom. Och han har lämnat oss. Det är tungt nu. Mina dagliga rutiner rubbas.
Kanske Calle får lite tid över nu så att han kan komma hit på kaffe? :)
Positiva tankar behövs! :)


Okej, dags att börja dagen.

// Lina

Sorg

Jag har förlorat en kär vän. Calle Schulman slutar blogga. Jag vill bara lägga mej ner och gråta. Jag har inget att leva för. Jag älskar dej Calle.

//Josefine

Ikväll har vi upplevt ett mirakel. Jag blev plötsligt förlamad av trötthet. Jag släpade mig fram på golvet likt en daggmask och kunde inte för mitt liv få benen att fungera. Men så helt plötsligt hände det; jag blev kissnödig. Och tro mig, när man e kissnödig kan vad som helst hända. Benen började funka igen. Det är fantastiskt.


Innan allt detta var vi på sitz. Vi kom naturligtvis lite senare än alla andra. (Med lite menar jag tre timmar) Då vi anlände var de övriga gravt berusade. Det var verkligen underhållande att se klasskamraterna prata om meningslösa saker och iaktta min söta danskalärare då han stod på bordet och sjöng den danska nationalsången i relativt falsk stämma. Jojo, på humanistiska fakulteten händer det saker.


Jag tror det är dags att krypa till sängs. Det lär inte bli bättre. De djupaste diskussionerna har redan ägt rum idag. Men men... Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. (och nya bakverk. )


Tack och godnatt!

// Lina

Mitt liv som slav

Här tar man en liten, enkel powernap på två timmar och blir sedan som vanligt väckt av att någon står och rabblar: "Moffa, moffa, moffa!" i mitt rum. Som ett mantra. Men det funkar. För jag vaknar ju.

När man sedan sätter sig ner framför datorn får man se vad som räknas till ens uppgifter i livet. Baka och laga mat. Ibland är det ju nog jag som lagar maten, faktiskt. Ganska ofta. Men på senaste tiden har jag fått en känsla av att det är så det skall vara. Jag är den trogna hemmafrun som står vid spisen och rör ihop delikatesser åt min hårt arbetande man. Denna man skulle i detta fall vara Jose, men jag kan inte se var orden "hårt arbetande" passar in på henne. Hon gör ju ingenting.
Hur som helst. Jose: Jag kanske inte är väldigt bra på att laga mat. Men jag gör det åtminstone. Du borde tacka mig för att du inte behöver svälta.

Nu håller Joses lungor på att ge upp och hon är gravid i huvudet. I alla fall är det något som sparkar mot tinningarna. Vi får vara tacksamma om hon överlever kvällen.

Jag är trött, men jag måste provbaka en kaka. Ska ju ha gäster imorgon och då kan det inte misslyckas.


Moffa!

Moffa

Det har varit en tung skoldag. Har just vaknat upp från min 1,5 timmar långa powernap. Känner att jag börjar återfå mina krafter sakta men säkert.

Lina sover ännu. Ska snart väcka henne genom att stå i hennes rum och säga: moffa, moffa, moffa! tills hon vaknar. Det är så vi gör på Sirkkalagatan 27 A9. Fråga mig inte varför, det är bara så.

Lina har lovat att baka idag, igen. Vi ska få besök i morgon, så hon ska provbaka en kaka. Hon vill visa åt alla andra att hon kan baka och laga mat. Hon tror att hon är bra, men att laga kladdkaka är väl inte så svårt? Nåja, jag e glad. Jag får ju äta allt sen. Lina är ganska bra att ha. Hoppas hon lagar mat åt mej också. jag är väldit sugen på wienerschnizel och klyftpotatis. Hoppas det kan ordnas.

Sitz ikväll.

Han finns!

God morgon!
Vaknade efter att ha drömt att onda robotar höll på att ta över världen och såga ner bron vid ån. Sedan blev jag kompis med snälla robotar som skruvade tillbaka bron igen. Sådär går det då man ser på Transformers. Dock var filmen väldigt bra. Tydligen är jag lite lättpåverkad.

Att vara unik är svårt. Att vara och göra något annorlunda innebär dels att en del kommer att tycka att man är udda, kanske rentav konstig, dels att en del tycker att det man gör är så intressant och roligt att man bara måste göra samma sak. Det är lite jobbigt, faktiskt.

DET HAR HÄNT!!! Posten kom för ungefär en halv minut sedan. Det där med att bänka sig vid dörren blev naturligtvis inte av, men jag sprang allt vad jag kunde till dörren och JAG SÅG HONOM! Postgubben existerar! Han var gammal och tjock. Jag såg bara en skymt av honom innan han försvann nerför trapporna, men det räckte för mig. Det är alltså INTE en alien som delar ut vår post. Nu kan vi andas ut igen.

Dags för frukost och c-vitamin.


// Lina

Postgubbe/Alien

Rädslan är oförklarlig. Posten dimper med jämna mellanrum ner genom brevinkastet. Gång på gång har vi rusat till dörren, tryckt ögat mot titthålet, i hopp om att få se ens en skymt av den man som fyller vår lägenhet med djävulsk reklam. Till sist måste vi ändå inse faktum. Han finns inte. I morgon kommer vi att stiga upp i ottan, bänka oss vid ytterdörren och vänta. När posten kommer ska vi smälla upp dörren. Om ingenting tar emot på andra sidan vet vi sanningen. Postgubben är en alien.

En annan oerhört bekymrande sak i vår korridor är vår grannes brevinkast. Det är alltid överfullt. Tidningarna putar ut likt en varfylld böld. Är Jaakkonen död?