Rädslan är oförklarlig. Posten dimper med jämna mellanrum ner genom brevinkastet. Gång på gång har vi rusat till dörren, tryckt ögat mot titthålet, i hopp om att få se ens en skymt av den man som fyller vår lägenhet med djävulsk reklam. Till sist måste vi ändå inse faktum. Han finns inte. I morgon kommer vi att stiga upp i ottan, bänka oss vid ytterdörren och vänta. När posten kommer ska vi smälla upp dörren. Om ingenting tar emot på andra sidan vet vi sanningen. Postgubben är en alien.
En annan oerhört bekymrande sak i vår korridor är vår grannes brevinkast. Det är alltid överfullt. Tidningarna putar ut likt en varfylld böld. Är Jaakkonen död?
3 kommentarer:
haha! lycka till med postgubbsjakten! men jag tror att ni aldrig kommer att lyckas...:P för han finns inte.
tyvärr, ja tror faktiskt att er granne e död. var fan e personen annars?? :p.. men, borde int e börja lukt lik snart?
Jag spenderade två somrar som likhund&personnel assistent vid Täby poliskår i mitten av det galna 90-talet. Ingen död man undkom min skarpa näsa.
Skicka en kommentar