En annorlunda dag

Tjaa, vi var ju så deprimerade efter Calle-nyheten att vi snabbt insåg att det enda som kunde lindra smärtan var lite tröstshopping. Så vi spenderade några timmar på stan. Dock shoppade vi ganska vettigt, tycker jag.
Sen fick vi ett samtal från en vän på båten, som meddelande att han och hans sällskap tänkte komma och hälsa på oss då de kom i land. Vi städade upp och fixade, men ingen kom. Inte helt förvånande, med tanke på att promillehalten kan uppskattas till ungefär 5. Inte bra. Nu ringde vännen och meddelade att han glömt att stanna i Åbo och nu satt i en buss i Rauma. Underbart! Vi skrattade.
Men snart kommer vår vän Timo på kaffe. Jag har lovat honom kaffe. Jag skulle ju baka, men det blev så bråttom med allting att det blev en köpt äppelkaka. Man får ju skämmas. Nästa gång han kommer på besök skall jag ha hembakt.

Idag blev vi lite upprörda. Vi cyklade på trottoaren, som vanligt. Helt plötsligt hamnade vi bakom ett gammalt par som upptog precis hela trottoaren. Jag plingade lite på ringklockan så att de skulle förstå att någon försökte komma förbi. Jag försökte mig till och med på ett leende åt dem då de vände sig om. Men vad får man tillbaka? Jo, en sur gubbe som frågar om man fortfarande är tolv år och menar att man inte får cykla på trottoaren. Jag ville stanna och skrika:"Gå på en av Åbos livligast trafikerade vägar själv då, gubbjävel. Jag vill gärna leva ett tag till och därför håller jag mig till trottoaren."
Man pratar om att dagens ungdom inte visar nån respekt mot de äldre, men varför skulle vi? Hur mycket respekt visar de oss? Ingen alls. De tror bara att de har rätt att gnälla om allting för att de levt lite längre. Så funkar det inte i min värld.

Nu skall jag läsa lite språkvetenskap. Det kommer att bli brutalt spännande. Not!


// Lina