Är det naivt att tro på ödet? Att tro att allt händer av en anledning? Att allt inte bara är tillfälligheter?
Jag har nog alltid mer eller mindre trott på ödet. Jag kan inte tro att saker och ting bara händer av slump. Det måste väl finnas nån mening med det.
Diskuterade det med S och kan inte riktigt få det ur huvudet nu.
Jag träffade inte honom av en slump.
Det var meningen.
Ödet.
//L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar