Vad är det för fel på dagens barn?

Nu har jag färgat håret på min lillebror. Han ville ha svart hår. Då man frågade varför var svaret att hans flickvän och hans kompis har det. Grupptrycket i den där åldern är enormt och det är så viktigt att vara lika som alla andra. Det är enkelt att sucka lite åt det nu, men jag var nog likadan då jag var tretton. Man vill inte skilja ur och det leder till att man härmar varann. Och det är helt okej. Bara man växer ur det. Att vara 20 år och fortfarande härma andra känns enbart sorgligt. Vid det laget är det betydligt skojigare med människor som utvecklat en egen stil.

Jag är tveksam inför kvällen. Kan inte bestämma mig för om jag ska gå ut och festa tills jag stupar eller om jag ska sitta hemma i min ensamhet och fundera över livet. Leva som om det inte fanns någon morgondag eller sitta och fundera över morgondagen? Det är frågan.
Mor, far och bröder far iväg mot Amsterdam ikväll. Helst av allt skulle jag följa med dem. Men det går inte. Istället har jag huset för mig själv ett par dagar. Förfest kanske? Någon? Anna? :)

Inte en enda påskhäxa kom. Jag grät och skrek och beklagade mig inför pappa (som skrattade åt mig) och Emma och jag pratade skit om dagens barn på msn. Då jag var liten gick vi runt från morgon till kväll och samlade godis. Hem och tömma kaffekannan, äta lite mat och sen iväg igen. Jag tror Johanna och jag var värst i byn. Men dagens ungar är för lata (eller kanske bara inte lika sugna på godis?!). Jag hade så gärna sett en liten fyraårig påskhäxa med läppstift på kinderna. Men nej. Så nu tänker jag äta upp allt påskgodis själv. Det är inte mer än rätt. De stackars barnen vet inte vad de går miste om!

L