Farväl

Kära vänner, trogna bloggläsare,

Detta är vårt farväl. Just nu sitter vi på golvet i vår tomma lägenhet i Åbo. Det har tagit oss tre dagar, två paketbilar, ett släp och en del bärhjälp att packa ihop vårt liv här. Från och med hösten kommer Lina att befinna sig i Vasa i ny skola, med nya klasskamrater och en ny lägenhet. Josefine kommer antagligen att bosätta sig i Stockholm. Bloggen handlade om vårt liv i Åbo och eftersom det livet nu tar slut gör bloggen det också.

Vi har haft ett underbart år här och det är med sorg i hjärtat och tårar i ögonen vi stänger dörren till vår ljuvliga lägenhet här. Men livet går vidare och nu vill vi göra andra saker, pröva våra vingar.

Nya individuella bloggar kommer troligtvis att skapas inom en relativt snar framtid. Vi kommer dock inte att göra reklam för dem här, av sekretesskäl. Men om ni är intresserade av att veta hur det går för oss (och det är ni ju såklart!) kan ni alltid maila och fråga!

Tack för att ni följt med oss under vårt fantastiska år!
Ta hand om er!

Lina och Josefine

Livet, kärleken och sånt

Som ni kanske märkt har bloggen inte varit högsta prioritet i sommar. Jag tror att det är lika bra. Jag älskar att blogga, och kommer definitivt att ta upp det på allvar igen i höst, men just nu tror jag att det inte skadar att jag inte ventilerar alla mina tankar så att alla kan läsa.

Jag tror att jag kan tala för både mig och Josefine då jag säger att den här sommaren hittills varit mycket intressant. Ett riktigt äventyr, på många sätt. Ibland är livet bara så underbart oförutsägbart. Komplicerat är det fortfarande och vi har båda två mycket att fundera på. Framtiden har aldrig varit så oklar, men jag tar det hela med ro. Hela tillvaron är lite invecklad ibland. Ledsam och jobbig vissa dagar. Men tråkig? Aldrig! :)


Jag avslutar med ett citat från den underbara filmen Wicker Park, tillägnat en vän till mig. Det känns som att du behöver höra det här nu. :)

"Love makes you do crazy things, insane things. Things in a million years you'd never see yourself do. But there you are doing them... can't help it. "

Ta hand om er!

L