Nu har jag äntligen läst igenom allt jag skulle läsa till språksociologin, gjort ett test i norska (med tämligen uselt resultat) och skrivit den förbannade kursdagboken. Duktig har jag varit.
Klockan visar 00:12 och jag borde väl sova så småningom, men nu är jag ju pigg som en mört och skulle gärna ta en promenad, träna lite pilates eller gå ut och dansa. Typiskt!
Idag på stan såg jag ett gäng tjejer i 15-års åldern. De var ett väldigt typiskt fjortisgäng, där man direkt kunde se vem som var ledaren. Det var den smala tjejen med de trendiga kläderna och den obligatoriska fjortisfrisyren. (Ni vet det där håret alla hade runt år 2001. Christina Aguilera började med det i videon till Dirrty och sedan gick alla omkring med platinablont hår som var mörkt på undersidan. Dock inte jag, men det hör inte hit...) Runt omkring henne stod fyra andra tjejer; inte riktigt lika smala, inte riktigt lika snygga kläder och definitivt inte med det där håret. De tittade alla på henne med någon sorts beundran i blicken och hon stod mitt i cirkeln och såg ut som om hon ägde världen.
Anyway... Jag började fundera på hur det var när jag var i den åldern. Då umgicks jag redan med Anna och Jose och jag kom snabbt fram till att i vårt lilla gäng fanns ingen chef, för vi var alla lika sinnesrubbade och vi var alla alldeles övertygade om att vi ägde världen. Tillsammans i alla fall. Vi har minsann alltid varit lite annorlunda vi tre. Vi har nog insett vid det här laget att vi inte äger världen och ingen av oss har något intresse av att göra det heller. Tillsammans har vi ändå något speciellt. Och sinnesrubbade är vi fortfarande. Det lär nog aldrig gå över... :)
Jag hade så gärna satt in en bild av oss tre, men de enda jag hittade var tyvärr inte alls representativa. Och nej, det var inte fula bilder på ett ful-gulligt sätt, utan snarare på ett "Det-börjar-verkligen-vara-dags-att-gå-hem-från-krogen-sätt". En annan gång kanske. :)
Nu ska jag sluta babbla och försöka få kontakt med John Blund!
Godnatt på er!
L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ibland slås man ju av hur oslagbara vi e, på riktigt. He e skönt att jag har er. jag vet int vad ja sku göra utan er två. Ni e bäst nånsin. <3
å p.s.. varför fixar vi aldri en bild tär vi ser NORMAL ut? =p he e int så fint när ögona ens far åt olika håll å fradga rinner i mungiporna (okej, hede va en lätt överdrift men ni fattar pointen).. huvudsaken e ju att allihopa VET hur grann vi e ;)
jo, å anna... dömde bildre ja syfta på va dömde från krogen, tå vi hadd festa i krombi. int nan åv oss minns ju att vi har taiji dömde bildre. jose sir okej ut, men tu o jag... nej nej! men vi minns ju hu hade kvälldi sluta å så... di komber alder upp jär! men vi kan ju ta na ny jättefin bildre na gang snart. typ på fridan! :)
Skicka en kommentar