En ovanlig sjukdom

Lina och jag har en slags sjukdom. Vi bara måste ha på varje lampa i lägenheten hela tiden. När vi lämnar lägenheten för att åka och handla släcker vi aldrig lamporna och vi låter TVn och stereon stå på. Det känns så onödigt att stänga av dem ibland, men det är verkligen inte roligt sen när elräkningen kommer. Hoppas det finns något botemedel för denna sjukdom.

I dag har jag varit med om mitt livs hittills tråkigaste lektion. Jag trodde norskan skulle bli rolig, men jag hade fel. Mycket fel. Efter skolan åkte jag in till stan med Mia och shoppade lite smått och gott. Mia köpte hårfärg så för en stund sedan blev hon brunett. Fantastiskt. Jag blev lite sugen på att färga mitt hår brunt igen, men mest sugen är jag ändå på att raka bort allt mitt hår. Det är något jag ännu en vacker dag kommer att göra. När jag berättade det för Peddi sa han att han bara blir räddare och räddare för mej för varje dag som går. Det tycker jag är onödigt. Jag är helt ofarlig för det mesta.

Nu ska jag ta itu med språksociologiläxan. Det känns så otroligt spännande och lockande. Här får ni en bild på våra fotbollsfjantar till kompisar.

J