Jag trodde inte att det fanns en möjlighet att det skulle hända, men så hände det. Jose och jag lämnade lägenheten. För andra gången idag. Vi gick ända till Makuuni och sedan till R-kiosken. Jag uppskattar att den totala sträckan blev runt 200 meter. Imponerande!
En ny vecka är på kommande och med tanke på att en kurs till börjar i skolan så gissar jag att denna blir ännu tyngre än den förra. Men det är sånt man får leva med. Det går lättare då jag tänker på att jag på torsdag far till Vasa med Anna och Jose och på fredag är det KENT som gäller. Förra året den första februari stod jag i ett dike och konstaterade att det var lättare än jag trodde att kvadda syrrans bil och bryta ett revben och tackade högra makter för att jag hade vett nog att använda säkerhetsbälte. I år den första februari skall jag stå långt fram och titta på Jocke Berg när han sjunger ut alla fantastiska fraser som man aldrig riktigt förstår. Kul skall det bli!
Jag är schlagerskadad från i går och lyssnar nu på Sarek - Om du tvekar. Jag gillar inte Sarek, men texten är något av det vackraste jag hört. Dessutom har jag tankarna fast på en tandborste. Min egen tandborste på badrumshyllan.
L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar