Han finns!

God morgon!
Vaknade efter att ha drömt att onda robotar höll på att ta över världen och såga ner bron vid ån. Sedan blev jag kompis med snälla robotar som skruvade tillbaka bron igen. Sådär går det då man ser på Transformers. Dock var filmen väldigt bra. Tydligen är jag lite lättpåverkad.

Att vara unik är svårt. Att vara och göra något annorlunda innebär dels att en del kommer att tycka att man är udda, kanske rentav konstig, dels att en del tycker att det man gör är så intressant och roligt att man bara måste göra samma sak. Det är lite jobbigt, faktiskt.

DET HAR HÄNT!!! Posten kom för ungefär en halv minut sedan. Det där med att bänka sig vid dörren blev naturligtvis inte av, men jag sprang allt vad jag kunde till dörren och JAG SÅG HONOM! Postgubben existerar! Han var gammal och tjock. Jag såg bara en skymt av honom innan han försvann nerför trapporna, men det räckte för mig. Det är alltså INTE en alien som delar ut vår post. Nu kan vi andas ut igen.

Dags för frukost och c-vitamin.


// Lina