Ikväll har vi upplevt ett mirakel. Jag blev plötsligt förlamad av trötthet. Jag släpade mig fram på golvet likt en daggmask och kunde inte för mitt liv få benen att fungera. Men så helt plötsligt hände det; jag blev kissnödig. Och tro mig, när man e kissnödig kan vad som helst hända. Benen började funka igen. Det är fantastiskt.
Innan allt detta var vi på sitz. Vi kom naturligtvis lite senare än alla andra. (Med lite menar jag tre timmar) Då vi anlände var de övriga gravt berusade. Det var verkligen underhållande att se klasskamraterna prata om meningslösa saker och iaktta min söta danskalärare då han stod på bordet och sjöng den danska nationalsången i relativt falsk stämma. Jojo, på humanistiska fakulteten händer det saker.
Jag tror det är dags att krypa till sängs. Det lär inte bli bättre. De djupaste diskussionerna har redan ägt rum idag. Men men... Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. (och nya bakverk. )
Tack och godnatt!
// Lina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha, jag tycker synd om dig som måste bo tillsammans med en som har begåvats med det lägsta iq som världen skådat. :) eller åtminstone lägsta iq gällande vettiga samtalsämnen. men kämpa på! ;)
Skicka en kommentar