Varför?

Ibland inser man att man verkligen inte borde ta saker och ting för givet. Vad som helst kan hända vem som helst när som helst, helt utan förvarning. Ibland måste man acceptera att saker och ting är som de är, men det är så väldigt svårt. För hur man än ser på saken blir det inte rättvist, det blir inte rätt. Och man är så liten och hjälplös.
Jag har fortfarande en liten gnutta hopp om att det inte ska vara sant, att allt ska vara ett enda stort missförstånd och att det här inte händer. Men det är ju sällan så...

Jag hade så många saker jag ville blogga om idag. Men alla de sakerna känns så små och oväsentliga nu. Jag är så ledsen... Varför är det först då något händer som man börjar se livet med andra ögon?

L