Utstirrad och nerbajsad

Tågresan var ett nöje, som alltid.
Hela vägen från Bennäs till Tammerfors (ca två och en halv timme) satt den överviktiga, finska mannen med hängande ögonlock och pliriga råttögon snett mittemot och stirrade på mig. Jag kände mig riktigt obehaglig till mods till sist. För att göra situationen ännu värre var vagnen full av småpojkar i gröna T-skjortor. De skrek, sjöng och lekte star wars med tomma lemonadflaskor. Dessutom hade den ena nog utfört sina behov i brallorna och den ljuva aromen som följde kan jämföras med ett utedass i gassande solsken. Mums!
Jag var så glad då vi stannade i Tammerfors. På nästa tåg fick jag sitta för mig själv. Jag sov.

Men nu sitter jag i soffan med Jozzy. Blir snart dags att krypa till kojs, jag har upplevt piggare dagar i mitt liv. Dessutom håller Jose på och mordhotar mig här, så jag tror jag ska sova så länge jag har livet i behåll.

Men jag kommer att sova gott efter den här helgen. Helt klart!

L