Nattvard

Igårkväll runt 11-tiden drabbades vi plötsligt av en dödlig hunger. Och det var ingen vanlig hunger, det var en hamburgarhunger. Vi kom då på att det finns ett Hesburger bara några hundra meter från vårt. Perfekt! Vi hoppade på min gröna bärare, med rostig kedja och ingen luft i ringarna, och cyklade iväg i en fart som jag skulle uppskatta till ungefär 100 km/h, för att hinna dit före de stängde. När vi kom dit höll de redan på att städa undan så där fick vi inga hamburgare. Besvikna började vi gå hemåt, när vi kom på att de har världens godaste hamburgare vid grillen nere vid ån. Vi cyklade dit, fick våra hamburgare och problemet var löst. Sen bestämde vi oss att sätta oss vid ån för att inta vår måltid. Vid ån finns ett stup på ungefär 1,5 meter och jag bestämde mig för att utmana ödet och hoppa ner för stupet. Jag var så rädd. Lina har förevigat denna våghalsiga session ögonblick för ögonblick:

Jag överlevde!

Detta hopp gav mig en adrenalinkick, och jag insåg att detta kanske är något jag borde göra oftare, så idag ska jag hoppa ner för vårdberget och se hur det går.

Trevlig torsdag!


J