Högt till toppen

Ibland undrar man varför man inte i början kan se framåt så pass mycket att man inser att det kommer att ta otroligt lång tid tills man når slutet. Det är som att stå vid foten av ett högt berg med andra människor, men någon av dem kanske inte alls vill klättra. Man vet att det kommer att ta väldigt länge och att det kommer att vara väldigt jobbigt att nå toppen. Dessutom vet man att de andra man har med sig kanske faller ner. Kanske skadar de sig. Kanske skadar man sig själv. Ändå väljer man att klättra. Själviskt. För att nå ett mål, för att nå toppen, riskerar man att skada en massa andra människor på vägen dit. Är det värt det?
När förvandlades mitt liv till Mount Everest???


Idag fick jag höra att Curly Sue är skriven åt sångarens fru. Hon är antagligen världens lyckligaste människa.


Nu ska jag festa!

L