Nästan kvävd

Då jag somnade igår kväll var jag inte alls övertygad om att jag skulle vakna mer. Vårt nässpray var slut och jag var tämligen övertygad om att jag skulle sluta andas i sömnen. Men jag överlevde!
Jag är dock fortfarande hemma.
Jag sitter ensam i min säng och tittar ut genom fönstret. Det är så vackert väder idag. En sådan där perfekt nästan-vår-dag. Solen skiner och himlen är blå, för en gångs skull. Mitt huvud vill på promenad, men min kropp strejkar. Kanske senare.

Det kallas chocktillstånd
när tankar känns
och skär som bitar av glas
små, små sår under linningen
varför är du som jag
mot väggarna
står tvekande vid dörrarna
när benen alltid skakar dig tillbaka hit
för att presentera ett svin


L