Du är min själs uppståndelse till verklighetsextas
att luften rör mig het som eld och syns som ett hav av glas
och mina ögons makt, att de domnande förnimmer
hur alla fäger flammar ut i drucket skimmer
Du är min viljas styrka, du ger mig en kraft
att vänta och att handla, som aldrig jag har haft
Ja mina sinnens hunger, som hetsar mig och jagar
blir därför att den gäller dig, ett jubel alla dagar
Du är mitt livs mognad. Du gör mig hel.
Ur mitt förgångna samlar sig var tåga och minsta del.
På hundra skilda vägar har jag vandrat och trevat.
Nu möts de. Fram mot dig har jag levat.
(Karin Boye)
27 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar