Igår kväll stötte Anna och jag på en före detta danselev. Vi småpratade en stund. Sedan sa hon: "Dansandet är inte alls lika roligt då ni inte är ledare längre. Vi saknar er!" Och oj, vad vi saknar dem! Jag saknar allt; stämningen på träningarna, känslan i benen och framför allt känslan jag får inombords, då tid och rum inte spelar någon roll och alla bekymmer försvinner. Oslagbart!
Anna och jag funderar nu på att samla ihop ett gäng och veva ihop ett par danser till Jakobs Dagar. Jag kan inte tänka mig Jakobs Dagar utan lite dansande på gågatan. Det skulle vara första gången på fem år i så fall. Jag hoppas verkligen att det blir av!
L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar