En före detta partyprinsessas bekännelser

Vänner, jag låter er nu ta del av mitt tragiska öde.
En gång i tiden var jag en riktig partyprinsessa. Där det var fest, där var jag. Alltid. Oberoende var det var, vilka som var där och hur jag mådde. Och jag var väldigt bra på det. Den tiden är förbi.

Idag är det som sagt fest. Och som jag nämnde tidigare är jag inte riktigt frisk. Jag är faktiskt ganska sjuk. Det rinner ur näsa och ögon och snurrar i huvudet (och inte på det där trevliga sättet som det ska snurra då man festar). Så när vi lämnade förfesten hos Ilja och de andra drog iväg mot lönnkrog styrde jag stegen hemåt. Så nu sitter jag här alldeles ensam. Klockan är halv elva och jag börjar kasta längtansfulla blickar mot sängen.
Jag ska försöka sova ordentligt inatt så att jag orkar med skolan imorgon och på torsdag. Kan ni fatta att jag prioriterar skola före fest? Va? Nu är det officiellt; jag har blivit en obotlig tråkmåns!

Det var en dålig dag. Men den blev så mycket bättre. Jag är brutalt dålig på att vara arg. Är det en bra eller dålig egenskap? Kanske det bara är så att vissa människor säger rätt saker på rätt tidpunkter och ibland är det enda alternativet att le. Allt går bra så länge jag tänker som en man och det gör jag oftast. Så fort jag blir tjejig i huvudet blir allt konstigt och fel. I nästa liv ska jag vara man! Men först ska jag leva länge och njuta av att vara den jag är! Tjej, alltså..:)

Oj, vad jag babblar.
Nu går jag och lägger mig! Jag kastar in handduken för idag!


L