Den dansande törnekransen

Vet ni vad? Det VAR sockerbrist! Nu har jag ätit omänskliga mängder Makuuni-godis och nu är jag jätteglad! Hurra! (Illamående också, men det är en bisak...)

Den här kvällen spårade ur en aning. Först tittade vi på Unelmien Poikamies. Vi insåg att en Jaro-kille alltid är en Jaro-kille. Synd bara att tjejerna som tävlar om hans "eviga kärlek" inte är från Jeppis och inser vad de har att göra med.
Sen har vi lekt lite med bloggen. Kollat lite grejer. Insett att det finns människor som läser vår blogg 15 gånger om dagen. De måste verkligen gilla oss. Märkligt!
Nu har vi inte haft en normal diskussion på några timmar. Vi har nyss lyssnat på en kassett som vi någon gång bandat in med Anna. (A, futharken du vet...) Vi lät kassetten fortsätta rulla och helt plötsligt ljöd lovsång i hela lägenheten. (Jag vill återigen poängtera att det är länge sen den här kassetten såg dagens ljus första gången!) Vem vet, lite lovsång kanske gör oss gott?!
Det är underhållning på hög nivå för grannarna på andra sidan gatan, kan jag lova!




Filmen råkar vara på snedden, men jag tror ni ser fullt tillräckligt i alla fall.
Den dansande törnekransen, det är jag. :)

Nää... Gonatt!

L