Nyss när jag gick hem från bussen kom en tant förbisusande på en sparkstötting. Jag har inte åkt sparkstötting på många år, men jag började genast tänka på hur det var då jag var liten. Johanna och jag var vilda på våra sparkstöttingar på den tiden och brukade åka med full fart över vägen och rakt ner i diket. Sen låg vi och krälade i diket i flera timmar och låtsades att vi besteg Mount Everest. Det var roligt på den tiden. Jag önskar verkligen att jag vore liten igen.
Skulle jag inte vara så förkyld och lat och ha så mycket att göra så skulle jag nog ta en tur med sparkstöttingen nu.
Dagens höjdpunkt: En mycket omtyckt person, en fantastisk man, vår idol kom till mitt jobb. Han med stort M. Jag grät nästan av glädje. Jose och Anna är jätteavundsjuka på mig nu. :)
L
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar