Det hela började med att Viktor, Josefine och jag hade en diskussion om tummar. Det hela var väldigt viktigt och nödvändigt, men det slutade med att jag sorgset konstaterade att min tumme var misslyckad, eftersom den är så liten. För att understryka det jag sagt visade jag stolt upp min tumme, varpå Viktor brast ut i ett helt galet gapflabb. Sedan följde han upp sitt ondskefulla garv med kommentarer som: "Har du klippt av den?", "Den ser ju nog japansk ut" och "Kan man nog hålla i nåt med de där?" Jag känner att det inte är rätt att bli utstött bara för att man har mindre tassar än den genomsnittliga människan.
Den normalstora handen ni ser är Viktors. Den där lilla klumpen i förgrunden...tjaa...det är min hand. Viktor tycker att jag borde vara med på cirkus. Jag är så bedrövad att jag tänker sätta mina händer i sträckbänk.
L
2 kommentarer:
ojj lina va skönt att nan äntligen har berätta åt de idee me händre diin.. ja har så läng fundera på e, men int våga säg na! tur att viktor finns! ;)
hahahaha :D va ja skratta tå ja läst dehä!
Skicka en kommentar