Tack och lov

Äntligen är det över!
Jag trodde aldrig att vi skulle slippa bort från halkbanan, men bättre sent än aldrig, antar jag. Det var verkligen inte roligt och den stora gubben som "undervisade" oss tyckte tydligen väldigt mycket om mig, bara för att jag varit med om en bilolycka. Man kan bli omtyckt för de märkligaste saker.
Min smartaste kommentar idag: "Men jag vill inte köra hårdare. Jag har trauman. Jag är rädd!"
Gubbens svar: "Jo, men du måste sluta vara rädd. Så att du inte är helt blond nästa gång."
Man hånar inte folk på grund av deras hårfärg på det där viset.
Tack vare trevliga tankar överlevde jag ändå.
Men om man bortser från Kemora har den här dagen varit väldigt bra. Väldigt!


Nu är jag ganska trött, men snart ska jag iväg till netti.
Det är avkoppling på hög nivå.


Dagens bästa: "Kokain e säkert som mjöl mot det här". :)

Två dagar kvar av det här året. Helt otroligt. Jag är rädd.
Jag förklarar det där en annan gång.


Linkken