Det blev en lugn och skön hemmakväll för min del, som sagt. Jag förstår inte att jag fortfarande är vaken, har varit som en levande död de senaste två timmarna.
Det är rätt mycket liv på gatorna utanför mitt hem. Mängder av överförfriskade ungdomar vimsar förbi och stojar och skriker på ett sätt man bara gör om man druckit några muggar spetsad glögg för mycket. Men det låter roligt. Hoppas Emma, Jose och de andra har en jättetrevlig kväll.
I min ensamhet har jag haft tid att fundera en del. Det hela började med att jag kände en doft av en parfym som ledde tankarna tillbaka till mitt liv som det var för tre år sedan. Jag började tänka på hur mycket som har hänt sedan dess, hur mycket som har ändrats. Speciellt mycket tänkte jag på hur jag har ändrats. Jag är inte längre samma person och i synnerhet mina mål och förhoppningar här i livet har ändrat ganska radikalt. Men det gör ingenting. Jag har blivit lugnare, mer harmonisk och framför allt vet jag nu vem jag är och vad jag vill. Jag är bara 20 år. Jag är ung, men ibland känner jag mig gammal.
Man måste pröva på saker för att hitta sig själv. Jag tror att jag har prövat färdigt nu.
Okej, jag babblar. Det är ett klart tecken på att jag borde krypa ner under täcket, sluta mina ögon, som trots feber och trötthet glittrar glatt och drömma fina drömmar.
Sov sött!
Lina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar