Vi sitter här och darrar som små asplöv. Det plingade just på dörren. Jozzy smög sig fram till dörren och kikade lite i titthålet. Sen kom hon tillbakssmygande in i vardagsrummet och viskade att vår värsta mardröm blivit sann. Det var en läskig gubbe som ville att vi faktiskt skall BETALA AVGIFT för att se på TV. Det är ju en helt befängd idé. Vi öppnade inte dörren. Hoppas de aldrig mer kommer tillbaks. Dock kan vi varken prata eller lyssna på musik någonsin mer i vår lägenhet. Det kan höras genom dörren och då förstår de ju att vi är hemma. Tystnad gäller. Åtminstone ett år framåt.
Detta var mer skrämmande än Saw igår. DÅ är det illa.
Vi är rädda nu.
Tror vi skall se lite på TV nu. Haha! Ironi igen...:)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar