Lina gör comeback

Hej och hå!

Är tillbaka i Åbo, till en dels glädje och andras sorg.
Tågresan var mycket varm. Dels på grund av att VR tycks tro att alla resenärer har undertemperatur, dels på grund av att Jose höll på och babbla om den omtalade telefonen Nokia 1611 samt om sin nygamla förälskelse som jag skall fixa åt henne. Det gick inte att INTE skratta. Både Emma och jag var så trötta att vi skrattade åt allt.


Hemmavistelsen var bra. Annorlunda, men bra. Har hunnit umgås med vänner jag inte sett på länge och vara en hel del med familjen. Hann dessutom jobba en del och en dag var jag assistent åt en utvecklingsstörd tjej på mammas jobb. Det var en väldigt intressant upplevelse. I övrigt är allt som vanligt, egentligen. Är full av tankar och funderingar. Livet är inte så enkelt alla gånger, men man måste ha uppförsbackar ibland för att kunna uppskatta nedförsbackarna, eller hur?!


Åbo är som vanligt. Det är lite mer snö här än hemma. Lägenheten var okej, bortsett från helt otroligt mycket post. Dessutom gjorde Jozzy den fantastiska upptäckten att vi hade glömt kaffe i kaffekannan, så ni kan ju gissa hur mysigt det var. Jösses, vad äckligt. Nåväl, man kan inte minnas allt.


Idag kommer lady Nina hit. Det blir jättetrevligt.
Det som är roligt med att vara tillbaka är att jag får träffa Peddi och Mia idag. Om Peddi överlevt kryssningen, vill säga. Det är mycket tveksamt.


Jag undrar om det var något fel på vår ost...


Dags att göra sig i ordning!


Skönt att blogga igen, trots allt... :)



//LMS