Att stirra döden i vitögat

Cavalli gjorde oss besvikna. Några fjuttiga plagg och en ful försäljare. För att trösta oss tog vi en liten shoppingrunda i Hansa. Hittade lite smått o gott. Bl.a. svenskatalande åboflickor som inte gillade oss för att vi tydligen pratade för snabbt för att de skulle förstå oss.

I dag har vi också träffat Alex Schulman, våra cyklar har skaffat sig eget entourage och vi har skrattat oss till döds. Lina skrattade så mycket att hon måste ta stöd av väggen i provhytten. Sen dog hon.

Jag menade också dö i dag. Inte bara av att ha skrattat så ofantligt mycket utan även av en buss som jagade mig. Först nedför kaskisbacken. Jag bytte fil och cyklade in framför bussen. När chauffören såg mig gasade han i mera, bara för att ta livet av mig. Jag klarade mig dock oskadd den gången, men jakten fortsatte in mot centrum. Jag hade ganska hög hastighet när jag plötsligt måste bromsa. Av någon ännu oklar anledning använde jag mig av handbromsen, vilket resulterade i att handbromsen låste sig och cykeln sparkade bakut. Konstnärlig som jag är tänkte jag illustrera detta:


Ännu en gång menade mitt liv få ett plötsligt slut och även denna gång var det bussens fel. Om det inte hade varit för att den jagade mig hade jag inte haft sådan hög hastighet på min velociped och inget av detta hade skett. Jag hade tur i oturen och överlevde. Tack och lov.

Långt inlägg, men jag kände att jag måste dela med mig av dagens viktiga händelser. Nu lite mat:




Tack för mig!

Josefine